Just nu sitter hon i mitt knä, nybadad och sådär trött-tung som bebisar blir, med goaste nappen och snutten omkring sig. Jodå, hon kommer förbli min bebis, läääänge.
När jag var höggravid förra året och hade lite sån där å-nej-jag-ska-snart-snittas-ångest så tänkte jag alltid att nästa år vid den här tiden, då förbereder vi ettårskalas. Å så mysigt! Men så blev det som det blev, med maten och det där. En av gångerna när vi åkte in till akuten mitt i natten så grät jag och tänkte att det blir nog inget ettårskalas, ingen har väl hört talas om en bebis som inte vill äta. Maten är ju så primär, hungern en överlevnadsinstinkt. Saknar man den, ja då måste ju något vara fel? Så då var det tungt. Men så vände det och även om hon fortfarande matkrånglar så är det inte att jämföra med våren 2010!
Idag var det stackars P som var mitt huvudbry, han har haft något liknande vinterkräksjuka sen i torsdags och idag var han bara svag och matt, orkeslös. Inget äter han, inget dricker han. Inget kissar han, och hans feber har pendlat mellan 39 och 40 grader trots alvedon och iprenkombo. Så vi stod med ytterkläderna på och hade packat för resa till akuten, men rätt vad det var så sjönk febern och han kissade en skvätt. Hurra! Hundra gånger lättare att få vara kvar hemma och slippa åka in, hemska tanke att behöva sätta dropp på liten Philip. Även om det är bra att möjligheten finns om man behöver den, förstås.
Vi firar att vi kunde stanna hemma med lite pannkakstårta!
Nu somnar skruttan här i mitt knä. Såhär ska vi sitta, länge, länge. Och jag ska bara njuta av att allt gick bra till slut, både förra året och nu idag. Inte för att man kan andas ut alltså, det kan man ju aldrig som förälder. Men man får njuta mitt i kaoset liksom.
Imorgon kommer bild på min favorit bland Linnahs presenter!
Pussåkramheladan!
3 kommentarer:
Blev alldeles rörd av detta! En sådan kärlek som kommer med föräldraskapet, men samtidigt sådan oro. Man kommer så nära både livet och döden, som en kompis till mig sade en gång... Stor kram från Ulrika.
Tack Ulrika! Alldeles rätt, alla känslor blir liksom starkare sedan man fick barn tycker jag. Ta hand om dig och de dina, kram från Anna
Vet inte vad din dotter hade för problem med maten, men det låter som min yngsta dotter lite grann. Du får gärna skriva till mig om du vill diskutera detta.
Skicka en kommentar