tisdag 4 maj 2010

Tillsammans med favoritleksaken! Idag har det inte varit mycket action precis. Jag missade precis läkarronden för jag åkte hem för att gratta bästa mamma som fyller år idag, men Matte var här och tog hand om ruljansen. Linnah är i alla fall feberfri och hon har gått upp i vikt sen igår, puh! Men det har inte blivit någon röntgen än. De har eftermiddagsrond nu, så kanske kanske händer nåt efter det, fast troligtvis inte, gissar att klockan är för mycket. Jag hoppas på att få besök av Thilda och Thias idag. Philip kan tyvärr inte följa med, för han är förkyld. Jag och Linnah är egentligen isolerade på vårt rum, för hon är också lite snorig och får inte gå ut på avdelningen. Men om Matte kommer och tar hand om Linnah så kan ju jag och Thilda ta oss en titt på lekterapin till exempel. Det gjorde vi igår och det uppskattades verkligen! Där jag sitter nu har jag utsikt över en liten innergård med en lekplats. Tänk vad perfekt att ha det så hemma egentligen, inte värstingkul för barnen kanske, men underbart för föräldrarna - alla nödvändiga leksaker, gungor, sandlåda, bobbycars, trehjulingar - men inga möjligheter att "rymma" som just nu är vårt stora bekymmer därhemma. Lillkillen börjar tycka att vår gård inte riktigt räcker till och vill ut på gatan, och de av er som vet var vi bor vet att det är värre än Autobahn ibland. Så just nu ägnar jag mig åt att drömma om en innergård där barnen kan leka och vara ute medan man själv kan laga mat till exempel men ändå har uppsikt över dem. Pussåkramheladan!

1 kommentar:

Huset vid ån sa...

Hej Anna! Jag brukar titta in till dig då o då här på bloggen för jag tycker du har så fint. Ditt hus är så fint o hemtrevligt och dina barn är så fina o gulliga jämnt. Jag läste om lill "skruttan" som inte mår så bra. Vad jobbigt för Er! Hoppas att dom hittar vad som är fel så att hon får hjälp o slipper att ha ont. Det känns alltid tryggt att vara på sjukhus när inte barnen mår bra, men det bästa är ju när man får åka hem till familjen o allt blir som vanligt igen! Hoppas ni får vara tillsammans snart igen.....Kramis Therese